SABINA

När jag red i lördags kände jag sådan glädje! Min älskade vän <3 måste erkänna att kraft och motivation tryter mellan varven... å byts mot tårar och oro. Men ska bli skönt att snart få veta!
Men i lördags va callie så pigg att hon inte visste va trav va, det blev studs, kast och hopp så lät henne ta några galoppsteg blev inte så bra för hon va så ivrig att hon höll på att slå kunt på sig själv hihi så bröt och höll oss till skritt. Duktiga Callie! Sån enorm vilja att göra rätt, att få jobba och tänkte. Vi ska inte skilljas än, de är omöjligt!
Men efter ridningen longerade jag lite på volten på banan, det va bästa gången sen skadan kom!!!!!!!!!! Blev såååå glad att tårarna rann, minsta lilla och man får riktigt hopp!
Jag kunde leda henne på volten och och följde den riktigt bra!!!!!!!!!!!så himla glad! såg dock att de höger fram inte är ua ännu men jag känner hoppet och tron! Vi fixar detta, det måste vi.....